Exponeringen styr hur ljus eller mörk en bild blir och beror av bländare, slutartid och ISO. Dessa tre faktorer brukar benämnas som exponeringstriangeln. I detta inlägg går jag igenom exponeringstriangeln samt hur våra inställningar kan bidrar till en mer eller mindre bra exponering.


Vad är exponering?

Exponering (eng. exposure) handlar om att skapa en harmoni i bilden. Detta genom att balansera värdena för bländare, slutartid och ISO, så att det fortfarande finns detaljer i både ljusa som mörka partier i bilden – och med detta menar jag att inget i bilden ska vara kolsvart eller kritvitt.

När bilden är för mörk brukar det kallas att den är underexponerad (eng. underexposed) och när den är för ljus kallas det istället för överexponerad (eng. overexposed). Ta en titt på bilderna nedan för att få en uppfattning om dessa begrepp.

Exponering

Notera: Det är såklart upp till var och en hur vi exponerar våra bilder. Det kan ju finnas tillfällen då vi faktiskt vill ha helt svarta eller vita partier i bilden, för att skapa en viss effekt. Det finns inget rätt eller fel.

Ljusmätning

För att kameran överhuvudtaget ska kunna få till en välexponerad bild måste den kunna mäta ljuset i omgivningen, eller ha någon annan (fotografen själv) som mäter ljuset åt den.

En extern ljusmätare, mäter det infallande ljus (eng. incident light), vilket innebär det “riktiga” ljuset. Så som det faktiskt ser ut. Den inbyggda ljusmätaren i kameran mäter däremot det reflekterande ljuset (eng. reflective light), vilket innebär att det infallande ljuset studsar på vårt motiv och sedan vidare mot kameran.

Nackdelen med att mäta det reflekterande ljuset är att det inte alltid blir rätt – och detta beror på hur mycket ljus vårt motiv reflekterar tillbaka. Ljusa motiv reflekterar mer ljus än mörka. Kameran måste med andra ord gissa sig till bildens exponering, men eftersom kameran inte har någon aning om vad vi ska fota eller i vilken miljö, så blir detta en väldigt svårt uppgift och i vissa fall blir resultatet jätteknasigt. Jag ska berätta varför.

18% grå

När kameran mäter ljuset och skapar bilden, är den kalibrerad till att göra bilden “normalgrå” (vilket är 18% av det reflekterande ljuset och brukar därför också kallas som 18% grå). Kameran beräknar detta genom att ta den allra mörkaste delen av bilden och blanda det med den allra ljusaste delen av bilden för att få fram denna normalgråa ton.

Varför vi måste bry oss om detta? – Jo, för om vi fotar en svart vägg så kommer väldigt lite ljus reflekteras tillbaka. Kameran uppfattar detta som att exponeringen måste höjas för att få en normalgrå bild – och (hör och häpna) bilden blir då grå. Om vi istället fotar en vit vägg kommer väldigt mycket ljus reflekteras tillbaka och kameran uppfattar det som att exponeringen måste sänkas och bilden blir återigen grå. Om du inte tror mig, ta en titt på bilderna nedan eller prova själv.

18% grå

För att få den svarta väggen att förbli svart och den vita väggen att förbli vit, kan vi antingen fota med halva väggen svart och halva väggen vit (för om det finns lika mycket av varje, kommer kameran inte behöva kompensera för att få fram normalgrå) dock är inte detta jättepopulärt eller ens möjligt alla gånger.

För att effektivare lösa ovanstående problem finns det tre olika tillvägagångssätt:

  1. Använd en extern ljusmätare som mäter det infallande ljuset
  2. Ändra kamerans ljusmätningsmetod
  3. Använd exponeringskompensationen

Att använda en extern ljusmätare är relativt enkelt. Kort sagt är det bara att trycka på en knapp och sen, i kameran, mata in de olika värdera ljusmätaren presenterar. Om du har en ljusmätare, läs i manualen om hur den funkar. Det jag tänkte gå igenom nu är istället ljusmätningsmetoder och exponeringskompensation.

Ljusmätningsmetoder

I de flesta digitala kameror finns det olika metoder för att mäta ljuset (eng. metering modes). Dessa kan hjälpa kameran att mäta ljuset så att exponeringen blir rätt enligt oss.

Nedan ser du ikonerna för de olika metoderna, följt av en lite beskrivning. Notera att ikonerna kan skilja sig åt lite beroende på kameratillverkade. De nedan är hur de ser ut i en Canon-kamera.

Ljusmätningsmetoder

Centrumvägd mätning (eng. Center-Weighted Metering) mäter ljuset från hela bilden, men fokuserar mest på en större del i mitten.

Spotmätning (eng. Spot metering) mäter ljuset från ett mycket litet område. Som standard, är detta område fokuserat i mitten av bilden, men vi kan (med vissa kameror) ändra varifrån fokuspunkt ska mäta ljuset.

Utsnittsmätning: (eng. partial metering) beräknar ljuset enbart i ett område i mitten av bilden. Detta område är mindre än i centrumvägd mätning men större än spotmätning. (Denna metod finns inte på alla kameror).

Evaluerande mätning (eng. Evaulated metering) är troligtvis den vanligaste ljusmätningsmetoden. Här mäter kameran ljuset från hela bilden, för att få ett genomsnittligt ljus. Denna metod kallad också för Matris mätning (eng. Matrix metering).

Nedan ser du exempel på hur exponeringen blir med de olika metoderna

Ljusmätningsmetoder exempel

Exponeringskompensation

Ett bra sätt att hålla koll på exponeringen är att kika på exponeringskompensationen (eng. exposure compensation). Detta är en liten “mätare” som visar ungefär hur exponeringen i bilden kommer bli. Nollan indikerar den exponering som kameran har räknat ut (dvs 18% grå). Allt under noll är underexponerat och allt över noll är överexponerat.

I vårt fall med den vita väggen kunde vi ha ökat exponeringskompensationen för att få bilden vit, och på samma sätt sänka den för att få bilden svart.

Det finns absolut inget som säger att vi måste hålla oss till exakt noll för att få en bra exponering (vilket vi såg i bilderna ovan med väggen). Jag personligen gillar ljusa bilder och fotar gärna med en exponeringskompensation på +1 när det passar.

Bilden nedan visar hur denna exponeringskompensation kan se ut. De rosa strecken indikerar bildens exponering.

Exponeringskompensation

Exponeringstriangeln

Nu när jag har pratat lite om ljusmätning, tänkte jag återgå till de tre faktorerna som påverkar exponeringen, nämligen bländare, slutartid och ISO, och hur dessa tillsammans bildar exponeringstriangeln.

Exponeringstriangeln (eng. The Exposure Triangle) skulle jag säga är en mental bild över hur bländare, slutartid och ISO samverkar, och är till för att få en förståelse över hur exponeringen kommer bli.

Exponeringstriangeln funkar som så, att vi väljer de två viktigaste faktorerna och sen måste vi anpassa den tredje faktorn efter detta.

Låt säga att vi ska fota ett porträtt. Vi vill då ha ett kort skärpedjup för att framhäva personen vi fotar. Därför är ett lågt bländarvärde viktigt. Vi har dessutom inget stativ, vilket gör att nästa viktiga faktorn blir en kort slutartid för att undvika skakningsoskärpa. Kvar är då ISO, och den får vi anpassa efter våra två tidigare inställningar för att exponeringen ska bli bra.

Ett annat exempel är att vi fotar natthimlen. Vi vill då ha så lågt ISO som möjligt för att undvika brus, så det blir vår viktigaste inställning. Sedan vill vi sätta en stor bländaren för att släppa in så mycket ljus som möjligt. Sist kvar blir slutartiden – och den kommer bli så pass lång att vi måste ha ett stativ (fast det visste vi redan eftersom vi fotar i mörker).

Nedan visas hur denna mentala exponeringstriangel kan se ut.

Exponeringstriangeln

För att försöka förklara denna modell lite mer ha jag tre exempel:

Om vi har ett lågt bländarvärde och en lång slutartid bidrar detta till att mycket ljus kommer in i kameran, vi måste därför sänka vår ISO för att bilden inte ska bli överexponerad.

Om vi har ett högt bländarvärde och en kort slutartid, bidrar detta istället till att väldigt lite ljus kommer in i kameran, vilket gör att vi måste höja vår ISO.

I ett tredje exempel har vi ett lågt bländarvärde och en kort slutartid. En av dessa faktorer släpper in mycket ljus, medan en annan släpper in lite ljus. Detta innebär att vi måste vi sätta vår ISO någonstans mittemellan för att få en bra exponering.

Det är svårt att säga exakta värden då de helt och håller beror på omgivningens ljus, men lek med inställningarna så får du se vad som händer. Kortfattat så innebär det iallafall att vi kan inte få det bästa av allt, vi måste alltid offra något för att återställa balansen.

Nedan visar jag hur olika inställningar kan bidra till liknade exponering.

Exponering exempel

Den första bilden är tagen med en slutartid på 1/30 sekunder, bländare 7.1 och ISO 100. Den andra bilden är tagen med en slutartid på 1/400 sekunder, bländare 5.0 och ISO 800. Den tredje bilden är tagen med en slutartid på 1/500 sekunder, bländare 2.8 och ISO 400.

Ordlista
  • Exponering : Exposure
  • Underexponerad : Underexposed
  • Överexponerad : Overexposed
  • Exponeringstriangeln : The Exposure Triangle
  • Exponeringskompensation : Exposure Compensation
  • Ljusmätningsmetoder : Metering modes
  • Infallande ljus : Incident light
  • Reflekterande ljus : Reflective light

Get in touch 📬

Feel free to leave a comment, suggestion or the like.
I really appreciate you taking the time to respond to the article. I will, however, not always have the time to send you a reply. If you found the article valuable, please share it with anyone you think might find it as valuable 🤓🧠.

Comment