Fullformat och APS-C har en betydande roll när vi ska välja kamera och objektiv. Allt handlar om sensorns storlek som bl.a påverkar brännvidden, brusnivån och det dynamiska omfånget.
Fullformat, vad är det?
Det som framförallt kännetecknar en fullformatskamera (eng. full frame) är att den har en sensorstorlek på ca 36 x 24mm. I jämförelse har en APS-C kamera (eng. cropped sensor) istället en mindre sensorstorlek på ungefär 24 x 16mm (storleken kan skilja lite beroende på kameratillverkare).
Jaha.. men vad är en sensor?
En sensor i en digitalkamera är den yta där själva bilden “fastnar”. För att enklare förklara detta låt oss blicka tillbaka till den gamla goda tiden när analog film var det enda som fanns.
Minns ni film-negativ? Ni vet de där långa remsorna med små bildrutor med inverterade färger som man fick efter att ha framkallat en filmrulle.
Under den analoga tiden fanns det film i olika storlekar bl.a. 35mm och APS. APS kom i olika format; -H, -C och -P där C:et stod för classic (d.v.s den vanligaste varianten) och hade en storlek på 25.1 x 16.7mm. (APS-C står för övrigt för “Advanced Photo System type-C”.)
Både 35mm och APS klassades som småbilsformat och utöver dessa två fanns det många andra format bl.a. mellanformat och storformat. Dessa användes flitigt av många fotografer då 35mm och APS-C ansågs vara för litet. Mellanformat var ungefär 60 x 45 mm och storformatet 90 x 120 mm.
När vi pratar millimeter inom den analoga värld, talar vi om storleken på negativet. I den digitala världen refererar vi istället till storleken på sensorn, saken är dock densamma; den yta där bilden fastnar. Så vad är en sensor? - Jo, en digital version av den analoga tidens film.
Bilden nedan illustrerar fyra olika sensorstorlekar: Mellanformat (60mm), Fullformat (35mm), APS-C (24mm) och något som kallas för “1/2.3-typ” vilket är ett format som mäter till ca 6.2 mm (kan bl.a används i kompaktkameror och smartphones).
Det jag vill visa med detta är att fullformat inte är det enda alternativet efter APS-C och inte heller det största formatet som många tror bara för att det heter “fullformat”. 35mm är helt enkelt ett mått som den digitala världen har valt att kalla för just fullformat. Varför? - Jag vet faktiskt inte men ni får gärna ta reda på det och informera mig.
Oroa er inte om det verkar krångligt med alla olika format. Det är absolut inget ni behöver kunna utantill. Det viktiga är att känna till att det finns olika format och storlekar på sensorer, samt vad sensorstorleken har för betydelse. Vilket vi kommer till nu.
Vad spelar sensorns storlek för roll?
Genom att ha en större sensor finns det en större yta som kan fånga upp ljuset runtomkring - Och ljuset är ju fundamentalt i fotografering. Det stora ljusupptaget bidrar bl.a. till att bilden exponeras snabbare vilket i sin tur leder till att vi kan fota med något kortare slutartider. Vi även kan fota i sämre ljusförhållanden utan att bilden tappar kvalité i form av brus och det dynamiska omfånget blir högre. Nackdelarna är dock att en större sensor också bidrar till större, tyngre och dyrare kameror.
OBS
Det tidigare avsnittet “hur påverkas detaljrikedomen” som behandlade perceptuell upplösning har tagits bort. Anledningen är helt enkelt att jag är osäker på om bildkvalitén kan beräknas med hjälp av matematiska formler samt om den matematiska formeln var korrekt. Jag vill inte bidra till missvisande information eller förvirring.
Beskärningsfaktor
Skillnaden mellan en fullformatssensor och en APS-C sensor kallas för beskärningsfaktor (eng. crop factor). Den brukar vara 1.5x eller 1.6x beroende på vilken sensorstorlek APS-C kameran har. Som nämnt tidigare så skiljer sig storleken beroende på tillverkare. Beskärningsfaktorn beräknas genom att ta storleken från fullformatsensorn och dela det med storleken för APS-C sensorn vilket ger ekvationen: 36 / 24 = 1.5 och 36 / 22.2 ≈ 1.6.
Beskärningsfaktorn används för att bl.a beräkna den faktiska/upplevda brännvidden (eng. effective focal length) av ett objektiv. Och vad betyder det? - Ta en titt på bilderna nedan. Den till vänster visar hur bilden ser ut när den är tagen med fullformat och den till höger visar hur det ser ut med APS-C. Båda bilderna är tagna från samma fysiska avstånd med samma brännvidd.
“Okej, så jag får alltså med mindre av bilden i en APS-C kamera. Det verkar ju jättedåligt!” - Nja, beskärningsfaktorn behöver behöver inte nödvändigtvis vara dålig.
Låt säga att vi är naturfotografer och ofta fotar vilda djur, då behöver vi rejäla teleobjektiv för att komma riktigt nära djuren. Om vi har en fullformatskamera och sätter dit ett 300mm objektiv blir den upplevda brännvidden också 300mm, men om vi istället har en APS-C kamera med en beskärningsfaktor på 1.6x och fäster samma objektiv på den blir den upplevda brännvidden helt plötsligt 480mm. Detta är en betydande skillnad. Inte minst för prislappen. Det kan skilja många tusenlappar mellan 300mm och 400mm.
I jämförelse med att komma nära vårt motiv kanske vi istället vill komma långt ifrån och få med så mycket av bilden som möjligt, exempelvis när vi fotar landskap. Till detta passar fullformat bättre eftersom den utnyttjar hela objektivets brännvidd; 35mm blir 35mm. Simple as that!
Beskärningsfaktorn benämns även som förlängningsfaktorn och brännviddsförlängning.
Brus
En större sensor ger generellt mindre mängd brus. Detta beror att pixlarna oftast är större och kan fånga upp mer ljus än vad små pixlar kan. Kort sagt är stora pixlar är mindre bruskänsliga. Bruset påverkas också i stor grad av ISO-värdet, vilket du kan läsa mer om här.
Dynamiskt omfång
Dynamiskt omfång (eng. dynamic range) syftar till hur mycket information kameran kan ta upp från ljusa respektive mörka områden i bilden. För att förstå detta kan vi ta våra ögon som exempel.
När vi tittar på en scen kan vi enkelt se detaljer i både skuggiga och solbelysta områden eftersom våra ögon anpassar sig efter de ljusa och mörka områdena. Kameror är dock inte fullt lika duktiga på detta. Vi kan ju exponera för antingen de ljusa eller mörka områdena men vi vill fortfarande att kameran ska ta upp tillräckligt med information från båda - Och det är här det dynamiska omfånget kommer in. Ju högre dynamiskt omgång, desto bättre är kameran på att hantera både ljusa och mörka områden.
Större sensorer har generellt ett bättre dynamiskt omfång, och detta beror (återigen) på att de har större pixlar. Notera dock att storleken på pixlarna inte nödvändigtvis behöver blir större bara för att sensorn är större. Kameratillverkaren skulle lika gärna kunna trycka in pixlar som är lika stora som på en APS-C kamera men fler i antalet eftersom sensor på fullformatskameran är större. Fler pixlar ger högre upplösning men större pixlar ger bl.a. bättre dynamiskt omfång.
Pixlarnas storlek i relation till sensorstorleken kallas “pixel pitch” och mäts i micrometer (µm). Ju högre desto bättre för det dynamiska omfånget. Detta kan vi använda för att jämföra olika kameror, men var dock vaksam på att nyare tekniker kan göra att en kamera med lägre pixel pitch trots allt har ett bättre dynamiskt omfång än en äldre kamera med högre pixel pitch (det ska ju inte vara allt för enkelt).
Hur påverkas skärpedjupet?
Skärpedjupet är oberoende av sensorstorleken. De enda tre faktorerna som styr skärpedjupet är: Brännvidd, avstånd till motivet och bländarvärdet. Jag har skrivit ett helt inlägg om skärpedjupet vilket jag rekommenderar er att läsa för att förstå den bakomliggande logiken.
Anledningen till att vi upplever att skärpedjupet påverkas av sensorstorleken är helt enkelt för att vi måste anpassa avståndet till motivet för att det ska fylla lika mycket av bilden när vi jämför en bild tagen med en fullformatskamera respektive en APS-C kamera.
Låt säga att vi fotar med 50mm på en fullformatskamera och sedan med en APS-C kamera, så kommer ju 50mm på APS-C kameran bli ca 80mm (beskärningsfaktor och den upplevda brännvidden som vi pratade om tidigare) vilket innebär att vi måste backa några steg för att motivet ska fylla lika stor del av bilden som när vi fotade med fullformatskameran. I och med att vi backar från vårt motiv blir även skärpedjupet längre. Om vi vill uppnå samma upplevda skärpedjup med båda kamerorna, så måste vi antingen höja bländarvärdet på fullformatskameran eller sänka bländarvärdet på APS-C kameran.
Vi kan beräkna ungefär vilket bländarvärde vi behöver sätta på respektive kamera genom att använda oss av beskärningsfaktorn igen. Om vi fotar med bländare 4.5 på vår fullformatskameran så behöver bländaren vara 2.8 på vår APS-C kamera för att uppnå samma skärpedjup. Detta genom att ta 4.5 / beskärningsfaktorn (1.6 i detta exempel) vilket ger oss ca 2.8. På samma sätt tar vi 2.8 x beskärningsfaktorn om vi vill gå åt andra hållet.
Nedan visas tre exempel på detta. Bilderna till vänster är tagna med fullformat och bilderna till höger är tagna med APS-C. Alla bilder är tagna med samma objektiv på 50mm.
Exempel 1
I detta exempel är båda bilderna tagna med bländare 4.5. Det fysiska avståndet till motivet är densamma på båda bilderna. Här kan vi se att skärpedjupet är likadant på båda bilderna.
Exempel 2
I detta exempel är båda bilderna (precis som tidigare) tagna med bländare 4.5. Skillnaden är det fysiska avståndet till motivet. På en högra bilden har jag backat några steg för att motivet ska fylla ungefär lika mycket av ytan som på den vänstra bilden. Vi kan se här att skärpedjupet är längre på den högra bilden, d.v.s mindre suddigt i bakgrunden.
Exempel 3
I detta exempel är den vänstra bilden tagen med bländare 4.5 och den högra med 2.8. Här kan vi se att skärpedjupet ser ungefär likadana ut på båda bilderna.
Vilket objektiv ska jag välja?
Det viktigaste att tänka på vid val av objektiv är kompatibiliteten. Detta skiljer sig nämligen åt beroende på om vi fotar med fullformat eller APS-C. Jag går igenom allt detta i mitt inlägg om objektiv men tänkte sammanfatta det hela lite kort här.
Objektiven kan delas in i två grupper; De som är anpassade för fullformat och de som är anpassade för APS-C. Canon benämner sina objektiv som EF (fullformat) och EF-S (APS-C). EF passar både fullformat och APS-C, medan EF-S enbart passar APS-C kameror.
Oavsett om vi väljer APS-C anpassade objektiv eller fullformatsanpassade objektiv till vår APS-C kamera, så kommer beskärningsfaktorn alltid att gälla. Detta innebär att om du har exempelvis ett EF-s objektiv på 18-55 mm, så kommer den upplevda brännvidden fortfrande vara ca 28-80mm trots att det är ett EF-s objektiv.
Skillnaden mellan dessa typer av objektiv är själva konstruktionen. Utan att gå in för mycket i detalj så är APS-C objektiv konstruerade på ett sätt som framförallt gör de billigare att framställa. Bildcirkeln (som jag också tar upp i inlägget om objektiv) är även en viktig aspekt att ta hänsyn till. Detta skulle jag säga är den största anledningen till att inte använda APS-C anpassade objektiv på fullformatskameror.
Om du inte tänker uppgradera till en fullformatskamera finns det ingen anledning till att köpa fullformatsobjektiv, men om du eventuellt kommer vilja uppgradera är det helt klart värt att lägga lite extra pengar på objektiv som är anpassade för fullformat.
Fullformat eller APS-C?
Valet av fullformat eller APS-C beror helt på vad du vill göra.
En av anledningarna till att jag bytte upp mig till fullformat var för att få ut så mycket som möjligt av bilden; d.v.s om jag fotar med 35mm vill jag också att bilden faktiskt ska omfatta 35mm och inte 56mm. Jag fotar också mest handhållet vilket gör att jag behöver korta slutartider för att undvika skakningsoskärpa och fullformat gör att jag kan höja ISO-nivåerna vid behov utan att producera allt för mycket brus.
Även om det finns många fördelar med fullformat vill jag inte få det att låta som guds gåva till mänskligheten. Folk verkar tro att vi måste ha en dyr och proffsig fullformatskamera för att kunna ta bra bilder (bara för att alla proffsfotografer har det). Jag anser dock att kvalitén i bilden inte sitter i vilken kamera vi har, den sitter snarare i fotografen och dess förmåga att utnyttja det ljus som finns i omgivningen. Det finns många duktiga hobbyfotografer som enbart fotar med sin smartphone och får helt fantastiska bilder - Och om de kan fota med sin telefon, då räcker en APS-C kamera gott och väl.
APS-C
- Sensorstorlek: 22.2 x 14.8 mm (Canon), 24 x 16 mm (Nikon)
- Beskärningsfaktor: 1.6x (Canon), 1.5x (Nikon)
-
Kameramodeller:
- Canon: 7D, 7D Mark II, 10D, 20D, 30D, 40D, 50D, 70D, 100D, 300D, 350D, 400D, 450D, 500D, 600D, 650D, 700D, 750D, 760D, 1000D, 1100D, 1200D
- Nikon: D3300, D5200, D5300, D5500, D7200
- Nikon benämner sina APS-C kameror som DX, medan Canon benämner sina kameror som APS-C
APS-C passar dig som:
- …är ny inom foto och ska köpa din första kamera (främst för att APS-C är mycket billigare än fullformat)
- …gillar djur & natur och vill maximera ditt teleobjektiv
- …inte behöver det dyraste och “bästa” bara för att det är det dyraste och “bästa”
Fullformat
- Sensorstorlek: 36 x 24 mm
- Beskärningsfaktor: 1.0
-
Kameramodeller:
- Canon: 1D C, 1D S, 1D X, 1Ds Mark II, 5D Mark (II och III), 5DS, 5DS R, 6D
- Nikon: D610, D750, D810, D810A, D4s
Fullformat passar dig som:
- …vill få ut det mesta av dina objektiv gällande brännvidden
- …gillar att fota landskap
- …ofta fotar i sämre ljus och vill undvika brusiga bilder vid höga ISO-värden